|
Här
följer några ord om vår kille Max...
Max är min ängel som alltid
kommer att finnas kvar i våra minnen. Han fick somna in för
gott i april -07 pga sitt höftledsfel. Han blev 5 ½ år
gammal. När han kom till oss var han tretton veckor och
huuuuuuur vild som helst. Man fick ingen kontakt med honom
(förutom när man bjöd på leverpastej) och han älskade allt
och alla!! Även om inte de älskade honom. Eftersom han var
så otroligt stor så var det många som vart rädda för honom
när han kom ångande som tjuren Ferdinand men ett större
hjärta av guld på en schabrador det får man leta länge
efter.Han älskade också att åka bil, han la alltid
huvudet på sne när man pratade med honom och han förstod
otroligt mycket av vad man sa.Han kunde dansa, rulla runt
och många andra tricks. Han kunde äta upp mattes klackskor och
skälla när han sprang ut på tomten..till grannarnas stora
förtret!
Ja mycket kunde han min lilla Max.
Puss på nosen och sov
gott min ängel!
|